Validering av ny modell och terapi för Alzheimers sjukdom

Validering av ny modell och terapi för Alzheimers sjukdom

Behovet av terapi som påverkar sjukdomsförloppet i Alzheimers sjukdom är stort, men det saknas in vivo-modeller som avspeglar sjukdomsförloppet i människor. Forskningsprojektet ämnar förbättra selektionskriterierna för nya läkemedel genom att validera en ny sjukdomsmodell baserad på den toxiska effekten av hjärnextrakt från Alzheimer-patienter.

Projektet ska också belysa vilken effekt tredje generationens terapier har i en ”klassisk” transgen musmodell för att generera nya biomarkörer specifika för den toxiska formen av amyloid-beta, de s.k. oligomererna.

Förväntade effekter och resultat

En pilotstudie, där antikroppar 100% specifika för oligomerer av amyloid-beta utvärderades i den nya modellen, visar klart att olösligt (fibrillärt) eller oaggregerat amyloid-beta inte är det som medierar den toxiska effekten – ett tydligt tecken på att ´oligomerhypotesen´ i Alzheimers sjukdom är korrekt. Studien skall utökas och kompletteras med en effektstudie i en musmodell. Antikropparna förväntas uppvisa en starkt neutraliserande effekt, och ge information om vilka biomarkörer som kan användas för att utvärdera oligomer-specifika terapier i musmodeller av sjukdomen.

Planerat upplägg och genomförande

Effekten av ett flertal hjärnextrakt skall karakteriseras i ett försöksdjur. Kognition och celldöd utvärderas, och den neutraliserande effekten av den monoklonala antikroppen ALZ-201 mäts. Denna binder vare sig monomerer eller olösligt amyloid-beta. Parallellt behandlas en musmodell med antikroppen under flera månader, och effekten på kognitionen samt biomarkörer i musens blod och hjärna mäts efter avslutad behandling.

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn