Andy Browning är ny styrelseledamot, men inte helt ny inom Swelife. Tidigare har han bland annat varit projektledare för Kunskapsportalen och ingått i projektet Swelife Injection.
Men för att ta det från början. Andy Browning kommer från Storbritannien, är kemist i botten och hade redan jobbat flera år inom läkemedelsindustrin när han flyttade till Sverige 1998. Tio år senare började han arbetade med innovationsstöd på Uppsala universitet. Där är han kvar, men har även hunnit varit med att bygga upp EIT Health.
– Jag var ansvarig för Business Creation-delen i vår ansökan till EIT och efter det var jag tjänstledig i två och ett halvt år för att jobba med innovationsportföljen när vårt konsortium vann, och vi bildade EIT Health. Det är intressant att jämföra det arbete med Swelife, för innovationsportföljen hade då en budget på 20–25 miljoner euro per år. Det var lite liksom som Swelife på steroider, kan man säga.
Ordförande i ALIS
Nu är Andy Browning tillbaka på universitet, där han nu också arbetar med inkubatorn UIC. Sedan 2023 är han ordförande för ALIS, föreningen för inkubatorer inom life science-området.
Han tycker att det ska bli kul att sitta i Swelifes styrelse.
– Jag gillar upplägget. Jag tror Sverige som land borde göra mycket mer sådant här. Det ger mer flexibilitet än exempelvis Vinnova, som stor myndighet, kan ha. Det finns förutsättningar för att kunna vara lite mer snabbfotad.
Andy Browning säger att han brinner för nationell samverkan. Med bara nio miljoner människor i ett land borde det vara självklart att samarbeta och inte verka i stuprör.
– Om vi ska hävda oss på den internationella scenen måste vi jobba tillsammans. Inom ALIS gör vi saker tillsammans som vi aldrig skulle kunna klara av som enskilda inkubatorer.
Internationell marknad viktig
Hans bakgrund med det internationella perspektivet kommer väl till pass i Swelife.
– Vi måste bli bättre på att få våra små bolag ut på den internationella marknaden. Det måste gå mycket snabbare! Sverige är för litet för att de ska lyckas hela vägen om de enbart fokuserar på den nordiska marknaden.
Finansiering är den stora knäckfrågan för småbolag inom life science. Mjuk finansiering och tidigt innovationsstöd är vi bra på i Sverige, och det resulterar i många mindre bolag. Men vi är inte lika bra när det gäller långsiktigt riskkapital.
– Vi är inte lika duktiga på att få de här bolagen att växa sig medelstora. Jag tror det är någonting som vi behöver jobba konsekvent med under en lång tid: att få flera av våra bolag att växa så att de blir tjugo, femtio, sjuttio anställda. Då syns de på ett helt annat sätt på den internationella marknaden. Det behöver vi bli bättre på.
Mylla av mycket små bolag
I dag har de allra flesta svenska life science-företag upp till fem personer anställda.
– Det finns en mylla av jättesmå bolag som är jätteduktiga, men som har det jättesvårt! Man kan inte hävda sig internationellt med bara två–tre personer i bolaget. Man har inte kapaciteten.
Och det handlar inte om att svenska bolag inte är tillräckligt bra.
– Sverige ligger ofta högt i den internationella innovationsindexrakningen. Det är vi och Danmark som ligger i topp. Men vi har väldigt svårt att omsätta det så att de små bolag vi skapar blir större och livskraftiga i Sverige.
Är det kapitalet som kniper?
– Ja, långsiktigt kapital är alltid en utmaning. Men man ska inte underskatta värdet av att bolagen får tidig tillgång till kompetens och rätt expertis. Sedan tror jag att vi kanske behöver ha mer av ett internationellt perspektiv i ett tidigt skede. Det gäller att man vågar ta steget ut.