I Swelifes årsrapport gjorde vi en artikel om det nationella arbetet med hälsodata. Swelifes kommunikatör Karin Lilja pratade med Karina Tellinger på Vision eHälsa 2025 och Michael Peolsson som bland annat arbetar med Tehdas-projektet på E-hälsomyndigheten. De sa en massa kloka och intressanta saker, och för att fler ska kunna ta del av detta, delar vi också artikeln här på Swelife.se. Så håll i hatten – här kommer långläsning om hälsodata!
De allra flesta av Swelifes projekt hanterar hälsodata på något sätt, och många har data som en helt central del av sin innovation eller projektbeskrivning. Det kan vara stora projekt som tar ett helhetsgrepp – som Sweper som avslutades under 2021 – till appar som använder och skapar hälsodata.
Data är en av de stora utmaningarna för implementering av innovationer inom hälsoområdet, och det finns flera stora samordnande satsningar för att få det hela att flyta bättre. Men hur går det för dem? Når vi målen?
Vision eHälsa 2025
Intervju med Karina Tellinger, SKR
Några dagar innan jag intervjuar Karina Tellinger, SKR:s samordnare för Vision eHälsa 2025, har Statskontoret kommit med sin rapport som följer upp satsningen.
Rapporten lyfter upp svårigheterna kring samverkan och menar att Vision eHälsa 2025 är för abstrakt för att kunna ge vägledning, men också att kansliet är underbemannat och att den svenska förvaltningsmodellen sätter käppar i hjulet. Utmaningen med förvaltningsmodellen handlar om ansvarsfördelningen mellan stat, region och kommun.
Karina Tellinger håller med om att det finns saker att ta tag i:
– Det handlar om att samverka med alla ingående parter – organisationer, myndigheter, regioner, kommuner – så att de ser sig som en del av ett större pussel. Precis som Statskontoret pekade på, har vi en förvaltningsstruktur i Sverige som gör att vi har uppdelat ansvar, vilket gör att digitalisering skär genom alla de här ansvarsområdena. Då blir behovet av samverkan extremt stort.
Grundläggande förutsättningar
En stor del av nationell samverkan för visionen inriktar sig på grundläggande förutsättningar – som lagstiftning, standarder och enhetliga begrepp – men har också arbetat med konkreta, fokuserade satsningar. Ett exempel är en samverkansgrupp av jurister från olika parter som tagit fram en behovsanalys som har fungerat som underlag till utredningen Informationsöverföring inom vård och omsorg.
– Att man tillsammans tar fram underlag som sedan används för en statlig utredning är bra, för då möter utredningarna de behov som finns. Det är ju bara ett exempel, men det skapar utveckling. Då får vi förhoppningsvis en lagstiftningsförändring som direkt möter behoven.
Kansliet för eHälsa 2025 består av två halvtidstjänster, så mycket av arbetet med visionen måste ske i befintliga organisationer och då är samverkan helt nödvändig.
– Ledningspersoner måste få en förståelse att att om det ska leda till någon framgång så måste alla hjälpas åt. Om vi tar nationella läkemedelslistan som ett exempel. I det här fallet är det E-hälsomyndigheten som har huvudansvaret för det nya registret. Övriga aktörer – allt från de olika myndigheterna till skr och Inera och regionerna och kommunerna – har också en roll i det här. Det är också något som Statskontoret pekar på: värdet av att få en ökad förståelse även utanför sitt eget ansvarsområde. Det gör att personer i ledande ställning har en större helhetsbild med sig till sin organisation, och kan därmed säkerställa att leveranser fungerar än bättre mot vad andra behöver och gör. Att tillsammans känna ett åtagande, att man bidrar tillsammans, att man är en viktig kugge i ett större maskineri.
Att tillsammans känna ett åtagande, att man bidrar tillsammans, att man är en viktig kugge i ett större maskineri.
Karina Tellinger, SKR
Ett kollektivt ansvar
Karina Tellinger lyfter den norska satsningen på digitalisering och e-hälsa, där man har en betydligt större central bemanning och organisation än i Sverige, men också en annan typ av nationell förvaltningsmodell.
– Två halvtider sätter ju sina begränsningar. Kansliets uppdrag är framför allt två: dels tar vi hand om mycket av de administrativa delarna till beslutsprocesserna i beredningsgruppen, dels ska vi informera om visionen till aktörer i sektorn. Vi gör så mycket vi bara kan!
Men, undrar jag, vem har egentligen ansvaret i Sverige för att allt kring hälsodata ska lira med varandra?
– Det blir ju ett kollektivt ansvar. Vi har den uppdelningen av ansvar mellan staten och huvudmännen som vi har. Är det då någons ansvar över huvud taget? Jag tycker ändå att mognadsgraden bland personer i ledande ställning som har varit involverade ökat otroligt mycket under den här perioden som visionsarbetet pågått. Även förståelsen har ökat för att vad som är bäst för Sverige, kanske inte alltid är bäst för min myndighet eller min region. Det utfördelade ansvaret blir en utmaning till viss del när det handlar om val av standarder och sådana saker. Vem är det som till slut bestämmer vilken standard vi ska använda?
Lagstifta inte alltid bäst
SKR är en medlemsorganisation som inte kan besluta över självbestämmande kommuner och regioner.
– Men vi har ett demokratiskt samhälle. Man måste kunna motivera vad man håller på med gentemot skattebetalarna och sina invånare. Att nu så många regioner upphandlar nya vårdinformationssystem är för att man har insett vi måste modernisera verksamheternas system. Vi skapar inte en bra arbetsmiljö för våra sjuksköterskor, undersköterskor och läkare om vi inte gör det. Vi måste ha andra stöd för verksamheten. Dessutom vill man kunna erbjuda fler nya digitala tjänster riktat mot individen, patienten, brukaren. Då samverkar man ofta, för många av regionerna är så små att man inte kan motivera att man skulle köra ett helt eget race. Det bygger på insikten att flera har samma utmaningar, och då blir det någon slags de facto-standard ändå.
Att lagstifta om förändring behöver inte vara bästa vägen. Karina Tellinger ger ett exempel från sitt tidigare uppdrag som projektledare för införandet av e-recept i början av 2000-talet.
– Då lyckades Sverige föra in e-recept utan att skapa en lag på att man måste skicka recept elektroniskt. Ibland kan logiken och engagemanget vara starkare än piskan i form av lagstiftning.
Tack vare de nya vårdinformationsmiljöerna kommer Sveriges regioner upp på en bra nivå vad gäller grundinfrastruktur och dokumentationshantering, tycker Karina Tellinger. Men det finns fler utvecklingsområden.
– Jag jobbar även med egenmonitoreringsfrågan. Att individens registrerade data blir mer och mer intressanta för att kunna ha som underlag för behandling och uppföljning, för att se trender och jobba proaktivt med patientens hälsoutveckling. Jag skulle säga att alla regioner är på den bollen. Andra områden där det händer saker nu är läkemedelsinformationshanteringen, för vilken E-hälsomyndigheten skapat en ny modern plattform. Vidareutveckling av informationstjänsten 1177 är en annan viktig puck, liksom att ha planer för förvaltning av befintliga tjänster.
Full interoperabilitet
Ett annat område som är viktigt att få på plats är det juridiska för att få full interoperabilitet.
– Ja, det handlar om grundläggande förutsättningar egentligen. Ibland kan de uppfattas som lite tråkiga men det är ungefär som att tapetsera. Man måste göra grundjobbet. Man vill ju helst slänga upp den där snygga tapeten direkt, men det går ju inte. Regelverk, enhetliga begrepp och standarder, det är viktigt att få ännu mer fokus på det.
Att sedan gå vidare från att identifiera hindren till att verkligen ta bort dem är nästa steg.
– Det räcker inte att bara införa en teknisk lösning. Det handlar ju om hur man använder den. Hur kan vi nyttja lösningarna på ett bra sätt? Vad kan vi fortsätta göra? Vad ska vi sluta göra? Det är ju förändringsprocess och ett förändrat arbetssätt. Digitalisering kan trigga det, men man kan aldrig tro att det löser sig bara för att man inför en ny tjänst.
Statskontoret ser i sin rapport dystert på möjligheterna för satsningen Vision eHälsa 2025 att nå sina mål. Kommer visionen att nås?
– Det beror ju på vad man mäter. När det gäller till exempel läkemedelshanteringen och recepten, där är vi redan bäst i världen, skulle jag säga, medan vi kan göra bättre inom andra områden. Det beror på vad man jämför med. I ett internationellt perspektiv finns det amerikanska vårdgivare – som kanske har lika många medlemmar som vi har invånare i Sverige – som är jätteduktiga. De länder som ligger bäst till är de skandinaviska. Det finns vissa regioner i andra länder som är duktiga, som Singapore och Hong Kong.
Hon menar ändå att man kan se positivt på framskridandet.
– Jag har haft förmånen att ha varit med sedan 2017 då arbetet med visionen startade. Jag kan se och exemplifiera när samverkan verkligen har fått effekt. Den trenden finns – man kan inte mäta det kanske, men den finns.
Hon berättar att när hon var med i teamet, som tillsammans med regioner och Apoteket arbetade med att införa elektroniska recept i Sverige för tjugo år sedan, så hade de en högst informell landskamp med Danmark. Danmark kände inte till detta, men teamet gav sig katten på att Sverige skulle vinna kampen.
– På något vis så fick vi ett gemensamt mål: hur det än är så ska vi fasen ta danskarna! Jag kan känna nu att liksom fler och fler drar på sig landslagströjan. Om jag fortsätter fotbollsanalogin så har vi olika klubbtröjor. När jag inte jobbar för Vision eHälsa 2025, så har jag skr-klubbtröjan, och du har Swelife-tröjan. Andra har Socialstyrelsen eller Läkemedelsverket, region eller kommun. Visst, man kan ha sin klubbtröja och du ska vara stolt över den. Men ibland ska du sätta på dig Sverigetröjan och se vad som är bra för Sverige, se vad just du bidra med. Ju fler som gör det och börjar tänka så desto bättre kommer det här gå. Att gå till sig själv: vad kan jag göra? Jag kan göra det här, precis som du gör nu. Du lyfter upp det här. Då bidrar ju du som person också till att öka engagemanget med det här. Och vi har en gemensam landskamp. En gemensam vision.
Tehdas och det europeiska perspektivet
Intervju med Michael Peolsson, E-hälsomyndigheten
Michael Peolsson arbetar som internationell samordnare och utredare på E-hälsomyndigheten. Han har en bakgrund som sjuksköterska och forskare inom medicinteknik och har arbetat med e-hälsa sedan slutet av 2000- talet, mycket med innovationsfokus.
Nu är han framförallt engagerad i ett stort europeiskt projekt, Tehdas (Towards the European Health Data Space), där ett tjugofemtal länder samverkar kring att skapa förutsättningar för sekundär användning av hälsodata över EU:s landsgränser.
– European Health Data Space är ju en form av flaggskeppsmodell för en del av den europeiska realiseringen av en europeisk hälsounion, säger Michael Peolsson. Man har identifierat nio olika
dataområden som är angelägna för samhällsutveckling och gemenskap inom Europa, och där
är hälsodata ett av dem.
Gemensam marknad för data inom EU
Det handlar också om att skapa en gemensam marknad för data inom EU, och att ha en gemensam öppen data-policy bland medlemsländerna. Från EU-rådets sida diskutererar man med kommissionen om ett förslag till förordning, Data Governance Act (DGA), som ska offentliggöras i mars–april i år. Den föreslagna förordningen syftar till att hantera data på ett likartat sätt över hela Europa. Tanken är att uppmuntra dataåteranvändning över landsgränserna inom Europa. Målet med DGA är att stärka EU:s konkurrenskraft i en datadriven ekonomi – en ekonomi som kräver en politik som styr hur olika aktörer kan få tillgång till data från den offentliga sektorn och nyttja den.
Sekundär användning av hälsodata
Precis som i Sverige finns det på europeisk nivå juridiska utmaningar med hälsodata.
– Europeiska dataskyddsstyrelsen, EDPB, skriver en rapport om vägledning för sekundäranvändning av data för forskningsändamål. GDPR är en lagstiftning som syftar till att skydda enskildas grundläggande fri- och rättigheter – särskilt rätten till skydd för personuppgifter. gdpr beskriver även vilka skyddsåtgärder som krävs för att få behandla uppgifterna. I GDPR finns möjlighet till, och ibland även krav på, kompletterande nationell lagstiftning för behandling av personuppgifter.
Olika länder har inte alltid samma tolkningar av GDPR, samtidigt som man har olika nationella lagrum som kombineras med förordningen. Så det är en nöt att knäcka.
Olika förutsättningar
Tehdasprojektet strävar efter att belysa olika länders förutsättningar och tolkningar av juridiken och delar erfarenheter med länder som kommit olika långt i lagstiftning för sekundär användning av hälsodata.
– På en övergripande nivå tänker jag att European Health Data Space är den ultimata visionen för jämlik vård över Europa. Ett gemensamt intresse för hela Europa är att skapa en gemensam plattform för hälsodata. Det handlar om att få en överblick av vilken data som finns och var den finns, och samtidigt åstadkomma en portal för tillgängliggörande nationella datamängder genom federerade nationella hälsodatanoder. När vi pratar European Health Data Space är den modell som man tänker sig en federerad lösning.
En federerad lösning betyder att forskare ges möjlighet att besöka respektive lands datakällor utan att data flödar mellan länderna. Data måste då vara strukturerade, kvalitetssäkrade och beskrivna på ett likartat sätt, så att de olika systemen ska förstå varandra.
– Hur gör man då det? Ofta används något som benämns fair-principer för data – där fair står för Findable, Accessible, Interoperable, Reusable – och handlar det om att använda gemensamma standarder för hur data struktureras och hur de beskrivs – det som kallas för teknisk och semantisk interoperabilitet.
Det är också viktigt att skapa en gemensam policy för vilka typer av data som bäst kan förutsäga olika effektmål och därför behöver samlas in.
– Att i detta sammanhang lägga till juridisk interoperabilitet handlar om att sträva efter gemensam tolkning av olika lagrum.
Hälsodata har ju fantastiska möjligheter att skapa kvalitetssäkrad vård och att skapa underlag för ny forskning som upptäcker helt nya mönster i epidemiologin.
Michael Peolsson
Att kvalitetssäkra data är ett av de viktigaste uppdragen för European Health Data Space. Här finns det en möjlighet att skapa just konsensus och riktlinjer för hantering av hälsodata på både en europeisk nivå och en nationell nivå samtidigt. Och om man skulle kunna få detta att hända finns det stora möjligheter.
– Hälsodata har ju fantastiska möjligheter att skapa kvalitetssäkrad vård, och att skapa underlag för ny forskning som upptäcker helt nya mönster i epidemiologin, i specifika sjukdomar och så vidare.
Policies för att förebygga ohälsa
Det finns även stora fördelar ur ett policyperspektiv. Genom att sammanställa studier över stora populationer, kan statistiska metoder användas där man tittar på olika typer av variabler samtidigt. Med data från olika källor – som biobanker, kvalitetsregister, samhällsdata – kan man skapa prediktionsmodeller, alltså modeller som kan säga något om framtiden.
– Man kan i den bästa av världar beskriva vilka variabler som påverkar vård och behandlingsmodeller och hela tiden jobba agilt med nya informationsmängder, och detta blir underlag för att skapa policys som kan förebygga eller minska ohälsa.
Man kan exempelvis skapa scenarier att följa över tid. Möjligheterna är många, och det finns länder som kommit långt.
– I december var jag med på ett virtuellt besök i Danmark med representanter för Danmarks infrastruktur för sekundär hälsodataanvändning. I Danmark har man skapat en nationell myndighet, Sundhedsdatastyrelsen – Danish Health Data Authority, som har en överblick av all hälsodata i Danmark. Samtidigt fungerar myndigheten som ”en dörr in” till alla deras biobanker, kvalitetsregister, befolkningsregister eller kliniska register, exempelvis cancerregister. Syftet är att man dels får hjälp med en översikt av vilka hälsodata finns tillgängliga i Danmark. Sedan får du också som forskare hjälp att få tillgång till den.
I Danmark har man arbetat på det här sättet i många år och ser stor samhälls- och individnytta av detta arbetssätt.
– I ett större perspektiv handlar det om hur hälsodata kan användas för framtidens forskning och förbättrade vårdkvalitet, det vill säga en mer individanpassad behandling i jämförelse med behandling utifrån gruppnormalitet genom att kombinera information och kunskap. Vi får en fantastisk möjlighet att skräddarsy behandling men också att lära oss det vi inte vet i dag om sjukdomar. I slutändan kan detta användas som beslutsstöd där man har samlat tillräckligt många olika typer av reaktioner hos en patient för ett visst läkemedel på gruppnivå. Det gör att man kan skräddarsy behandlingar på ett nytt sätt.
Skapa förutsättningar för att dela data
Så här finns ju stora vinster, men för att nå dess fulla potential måste man klara av en del utmaningar:
– Det handlar i första hand om att skapa förutsättningar för att dela patientdata för forskning på ett integritetsbevarande sätt. Och vi har idag inte alltid juridiska förutsättningar för att dela patientdata för sekundära ändamål i Sverige. Här måste olika nytto- och riskparametrar vägas mot varandra.
Beroende på tillämpningsområde är det ofta önskvärt med ett stort dataunderlag. I ett litet land som Sverige gäller det att ta till vara hela landets hälsodata.
– En dellösning är säkert – på samma sätt som förbereds i Europa genom European Health Data Space – en federerad analysmodell för att undvika att data flyttas. I dessa sammanhang måste den personliga integriteten säkras. Detta sker genom anonymisering. I vissa situationer tillåts även olika former av kryptering av personuppgifter, och då pratar man om pseudonymisering av hälsodata. Här är avvägningen mycket viktig och för oss direkt in på juridiken och etiska principer. Vilken hälsodata får vi dela? Hur får vi dela? När får vi dela? Här kommer varje lands lagrum att sätta spelreglerna.
Juridiska barriärer
Michael Peolsson är task-leader för ett av Tehdas arbetspaket som handlar om att beskriva olika länders lagrum i samband med sekundär användning av hälsodata, speciellt GDPR, men också hur man i framtiden kan tänka när man planerar nationell lagstiftning för sekundär användning av hälsodata. Här undersöks bland annat hur olika intressenter ser på juridiska barriärer när det gäller tillgängliggörande hälsodata för sekundär användning. Nu arbetar EDPB med en vägledning för sekundäranvändning av hälsodata för forskningsändamål.
– Även om de flesta länder har sekundärlagstiftning som möjliggör användning för forskning är det få länder som i likhet med Finland tagit en generell lagstiftning som ger möjlighet till sekundäranvändning för ett antal ändamål. Flera länder har också, eller planerar, en nationell nod (portal) för hälsodata i syfte att ge överblick, en ingång, och i vissa fall underlätta tillståndsprocess.
Och Sverige?
– Vi funderar. I Sverige pågår en diskussion om hur man bättre kan tillgängliggöra hälsodata för sekundära ändamål. Den diskussionen har funnits i ett antal år, men att man skulle gå så långt så att man gör en nationell lagstiftning just för sekundär dataanvändning – den diskussionen har inte förekommit, mig veterligt. Här är det värdefullt att lyfta fram att dessa frågor finns med i Sveriges nationella life science-strategi: ”Nyttiggörande av hälso- och vårddata för forskning och innovation”. Det betyder att dessa frågor är prioriterade för Sverige och att vi kan se fram emot spännande diskussioner mot ett framtida hälsodata-Sverige.
Ordlista
- Hälsodata för primär användning är data från vård och omsorg insamlade i första hand genom exempelvis enkäter, observation och samtal. Ett exempel är den data som läkaren för in om en individ i ett journalsystem.
- Hälsodata för sekundär användning är data från vård och omsorg som används i nya sammanhang på olika sätt för att bidra till ökad kunskap och nytta. Användningsområden är exempelvis forskning, folkhälsoanalyser, metod-
utvärderingar och planering. - Egenmonitorering av data betyder att individen själv utför löpande registrering, övervakning och bedömning av värden avseende sitt eget hälsotillstånd. Det kan exempelvis handla om att mäta vilopuls, antal steg, glukoshalt eller liknande.
- Interoperabilitet är förmågan hos olika system att fungera tillsammans och kunna kommunicera med varandra. Det kan exempelvis handla om att man benämner samma sak på samma sätt i olika system (semantik).
- Anonymiserade data är data där alla personuppgifter är borttagna.
Läsa hela årsrapporten
Gav detta mersmak? Då kan du läsa hela Swelifes årsrapport för 2021.