Helene Hellmark Knutsson är en av Swelifes två nya styrelseledamöter. I dag är hon landshövding och myndighetschef för länsstyrelsen i Västerbottens län. Många känner säkert igen henne som tidigare minister för högre utbildning och forskning.
Genom sin gedigna bakgrund inom politiken har hon länge haft ett engagemang inom life science och hälsa, och hon har kunnat se hur det politiska samtalet har förändrats efter hand.
– Min första ordentliga kontakt med hälsa och life science var när jag blev landstingsråd i Stockholms läns landsting 2010, och framför allt från 2011 när jag tog över då som gruppledare för Socialdemokraterna i landstinget. Vi var ju opposition då efter valet. Då var det stort fokus på Nya Karolinska sjukhuset och hela det området, hur det skulle utvecklas till en ledande life science-hubb. Vilket det ju faktiskt också blev, inte minst med SciLifeLab.
Ansvar för samverkansprogram …
I början av 2010-talet – ungefär samtidigt Swelife startade – handlade prioriteringarna mycket om de stora folksjukdomarna, som diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. Regionala forskningsprogram togs fram, inte bara inom life science.
– Sedan blev jag forskningsminister och då fortsatte jag att jobba med life science-frågorna inom ramen för Nationella innovationsrådet. Där fick jag ansvar för det samverkansprogram som rörde life science. Vi tillsatte life science-samordnaren Anders Lönnberg som ledde samverkansprogrammets arbete. Då var det mycket fokus på att Sverige hade tappat så mycket i kliniska studier.
… och forskningsprop
Helene Hellmark Knutsson var ansvarig för forskningspropositionen 2017, Kunskap i samverkan. Då började samtalet handla allt mer om precisionsmedicin och biologiska läkemedel. Ett exempel är satsningen på AstraZenecas fabrik för biologiska läkemedel i Södertälje.
– Efter min tid som forsknings- och högskoleminister, satt jag i riksdagen ett kort tag. Som vice ordförande i näringsutskottet fortsatte jag att jobba med life science-frågorna. Då var det nästan hundra procent fokus på precisionsmedicin och ordnad implementering. När jag 2020 kom till Västerbotten som landshövding var det i samband med att regionen då hade tagit fram en vitbok kring införandet av den här nya typen av terapier.
Engagerad mot diabetes
Under en period efter ministertiden var Helene Hellmark Knutsson ledamot i Diabetesförbundets styrelse, och även i deras forskningsfond Diabetesfonden – så då återkopplade hon till det som det började med, de stora folksjukdomarna.
– Jag har ett stort engagemang och intresse för de här frågorna som rör både hälso- och sjukvårdsutveckling, men inte minst också hur vi ska få en stark life science sektor i Sverige. Det är avgörande för att vi ska klara de hälsoutmaningar vi har. Under pandemin blev det kanske tydligare än någonsin.
Som så många av oss har hon följt pandemibekämpningen och vaccinutvecklingen med stort intresse, och en slutsats hon drar är vikten av förebyggande hälsoarbete.
– Arbetsnamnet för den nationella life science strategin var länge Prevention och precision. Det är synd att det inte blev det namnet, för det jag tycker är viktigt är både hur vi ska kunna förebygga ohälsa på olika sätt, men också utvecklingen av just de nästa generations individanpassade terapier och läkemedel. Vad behöver sjukvården klara för att ställa om så att den kan ta emot det här?
Stort intresse för organisationen för hälsa
Relationen mellan stat och region är intressant också, tycker hon.
– Vi vill ha en mer likvärdig hälso- och sjukvård. Vi har en nationell och till mångt och mycket internationell life science-scen, sett till forskning och bolag. Och så ska den möta 21 regioner – vilket är inte helt lätt! – och en stat som har en ganska otydlig roll i systemet. Så jag har ett stort intresse för själva organisationen. Det tycker jag pandemin har satt fingret på, där staten tvingas sitta och förhandla med SKR för att gå igenom testning och liknande – under en stor pandemi. Det säger någonting om det som är lite knasigt i vårt system.
Även här finns intresset för folksjukdomarna:
– Hur ska vi kunna få ihop alla nivåer: från din egenvård till primärvård till specialistvård, till slutenvård, så att det blir så bra som möjligt för patienten eller för individen? Teknikutvecklingen har ju visat på att vi kan jobba på andra sätt – inte minst nu under pandemin.
Nya roller
När allt fler tidigare dödliga sjukdomar snarare räknas som kroniska, då måste organisationen förändras, ställa om. Patient och profession får nya roller.
– Vår sjukvård är väldigt duktig på akuta flöden, men inte riktigt lika duktig på det som ska vara över väldigt lång tid.
Patientens roll blir kanske mer att ägna sig åt egenvård, dokumentera och sedan stämma av regelbundet med sin läkare.
Helene Hellmark Knutsson tackade ja till att vara styrelseledamot i Swelife eftersom hon nu kände att hon nu var tillräckligt obunden för det. Engagemanget finns där tydligt, och hon säger att Swelife har ”otroligt många bra och väldigt kända projekt”.
– Men så småningom kommer det här programmet att gå mot sitt avslut och då tror jag är viktigt att fundera på hur ska vi implementera hela den här nya kunskapen i sjukvårdssystemet. Hur ska staten stötta regionerna i utvecklingen? Hur ska Sverige vara fortsatt attraktiv för life science-investeringar och hur ska vi använda den framstående forskning vi har? Som sagt, sjukvården behöver också ta till sig den här nya kunskapen och jobba på nya sätt för att vi ska klara demografi och kostnader. Vi lever ju längre som tur är, men det ställer sina krav.