implementering av innovationer

Implementering av innovationer sker inte i projektbubblan

I och med att Swelife går in i sin Etapp 3, har programmet vässat sin strategi. Insatserna fokuseras nu på fyra områden. Vi har pratat med fyra personer i life science-ekosystemet som har gett sina tankar om de olika områdena. I den här artikeln ger Maria Sörby, projektledare för införande av patientöversikter i cancervården på Regionalt cancercentrum, sina tankar kring insatsområdet Framgångsfaktorer för implementering.

Individuell patientöversikt i cancervården

Hur kan fler innovationer implementeras och bli till nytta för många?

I projektet Införande av patientöversikter i cancervården har man nu kommit så långt att det digitala verktyg man tagit fram implementerats inom vården för åtta olika cancerdiagnoser. Men för att det ska nå ut i vården till riktig många patienter – och även för att ytterligare patientöversikter för fler diagnoser ska kunna utvecklas –behöver vårdens organisationer ta tydligare beslut om införande och förenkla användandet.

Så projektledare Maria Sörby har funderat en del över det där med implementering av innovationer. En anledning till att många goda idéer fastnar på vägen till nyttogörande kanske är projektformen i sig, funderar hon.

Maria Sörby

–  När man jobbar med projekt är det ganska enkelt att – kopplat till vilken organisation som helst – skapa en projektorganisation. Fördelen är ju att du kommer snabbt igång. Men jobbar du med innovation som är tänkt att komma in i ordinarie verksamhet, är det ett misslyckande om du håller dig i en bubbla istället för att ta in, eller planera för införande i, verksamheten direkt.  

Arbetar tillsammans med profession och patienter

I verktyget – som heter Individuell patientöversikt, IPÖ – har man redan i utvecklingsfasen arbetat tillsammans med vårdprofessionen och patienter för åtta olika cancerdiagnoser. Man har utgått från professionens och patientens behov av översikt.

–  Det är hela framgången med IPÖ. Vi har inte enbart tittat på teknikutvecklingsbehov och möjligheter för vad som skulle kunna funka tekniskt, utan också hur de ska användas. I vårt fall handlar utmaningen om att få in innovationen i klinisk rutin både om att få in patientöversikterna i Regionala cancercentrums normala verksamhet och om implementering i tjugoen regioners cancerverksamhet. Det är det som är utmaningen. Tar du inte med det från projektstart och kommer igång med en förankring och jobbar med dem som ska ha verktyget redan från början, riskerar du att utveckla något som sedan inte fungerar för de som ska använda det.

Först måste man förstås ta reda på om en ny teknik eller metod över huvud taget kan fungera, och då passar det bra med ett pilotprojekt. Men därefter måste innovatören eller utvecklaren kopplas ihop med de som äger behovet, särskilt om det gäller en infrastruktur som IPÖ.

Två strategier för implementering av innovation

Maria Sörby berättar att man i projektet haft två strategier för implementering: en nerifrån-och-upp och en uppifrån-och-ned. I nerifrån-och-upp har de diagnosarbetsgrupper som gjort kravbeskrivningen också arbetat med en strategi för implementering. Då har de kunnat arbeta i sina egna nätverk och på så sätt nått ut till kollegor. I uppifrån-och-ned har projektet arbetat genom Regionala cancercentrums organisation, som är organiserad utifrån de sex sjukvårdsregionerna, och deras nätverk.

IPÖ införs just nu över landet och är till stort stöd i de verksamheter de implementeras i. Samtidigt pågår ett arbete för att kunna överföra data automatiskt från journalsystemen. Det skulle minska den manuella hanteringen och innebära att IPÖ skulle upplevas som mer lättanvänt.

–  IPÖ innehåller strukturerad vårdinformation. I vårdens olika IT-system finns det vissa data som är strukturerade, och de skulle vi vilja få in i patientöversikten. Det finns exempelvis data som skulle kunna överföras via den nationella tjänsteplattformen. Där jobbar vi tillsamman med Inera för att kunna ansluta patientöversikterna till plattformen och möjliggöra automatöverföring. Men arbetet med IPÖ har också visat på nyttan med att strukturera upp vårdinformationen. För att IPÖ och andra system i vården ska kunna bli ett stöd för verksamheter och patienter bör en större del av informationen struktureras upp enligt en nationell eller internationell standard. Då möjliggör man också att data kan överföras mellan olika system.

Önskas: Större fokus

Maria efterfrågar ett större fokus och ett större stöd för nationell samordning, där man också behöver komma fram till beslut om vem som kan styra och förvalta de nationella variabelsammanställningarna.  Sett över hela landet finns det ett likavårdsperspektiv och många beskriver nya behov för allt mer effektiva och specialiserade behandlingar som behöver utvecklas och följas upp.

Swelife avsatte redan från start medel för att projektet Införande av patientöversikter skulle kunna implementeras, men detta var inte tillräckligt och efterhand har projektet fått mer medel både från Swelife och andra finansiärer för implementering. Swelife ser att det varit en framgångsfaktor och diskuterar nu hur lärdomarna från IPÖ ska kunna skapa nytta även för andra innovationer.

–  Jag tycker att implementeringen verkligen ska finnas med i den här typen av projekt från början. Att man ställer krav på projekten att det ska finnas med så att det inte bara blir spännande innovationer, men som ingen använder sig av.

Grunden behövs först för lyckad implementering

Maria Sörby har inte tidigare arbetat inom hälso- och sjukvården, och arbetet med IPÖ har gett henne insikter om hur viktigt det är att jobba tillsammans med dem som ska använda innovationen. Hur bra och innovativ en idé är kommer den inte till nytta om det inte finns en grogrund, om mottagaren inte är beredd. Här behövs det ett grundläggande arbete för att implementeringen ska kunna bli riktigt lyckosam.

–  Det gäller behov och möjlighet att förändra arbetssätten, att skapa möjlighet och vilja till förändring. Om någon ska vilja ändra sitt sätt att arbeta, behöver man kunna få se hur det kan förbättra verksamheten och nyttan av det man gör. Generellt tror jag att vi är många som skulle kunna ha nytt av ökad kunskap om förändringsarbete och implementering.

Egen erfarenhet skapar nyfikenhet

Vården är, trots allt, duktig på att ta in nya tekniker. Det gäller att ta ett steg i taget.

– Min erfarenhet är att du inte kan göra ett jättekliv direkt. Det händer faktiskt inte. Förändring är ju en resa. Ibland kan det komma upp på en ny nivå, att det är etablerat då, vilket gör att du snabbare kan gå åt det hållet. Men du tar inte in en helt ny tekniklösning eller ett helt nytt förändrat arbetssätt utan att ha gjort några både jobbiga och positiva upplevelser. Den egenupplevda erfarenheten är viktig: ”Det gav det där och då kunde jag jobba vidare åt det här hållet och då gav det också …” Den skapar en nyfikenhet.


Att innovativa produkter och tjänster kommer fler individer (patienter) till nytta är viktigt för svensk life science. Därför fokuserar nu Swelife ytterligare på insatsområdet: Framgångsfaktorer för implementering. Swelife skapar förutsättningar för projekten att lyckas och skapa maximalt värde genom att redan från start fokusera på kritiska framgångsfaktorer för implementering. Att, som Maria Sörby påpekar i artikeln, redan från start förankra med mottagare av innovationen är en framgångsfaktor.

Läs mer