Utvecklingen inom precisionsmedicin går i rasande fart, och vi kan glädjas åt de vetenskapliga framsteg som görs. Men hur ska de nya metoderna införas i hälso- och sjukvården? Swelife har finansierat ett underlag till Samverkansgruppen för hälsa och life science arbetsgrupp om precisionsmedicin. Fokus: att kartlägga systemet för precisionsmedicin utifrån ett finansierings- och organisationsperspektiv. Snart är rapporten klar.
Rapporten undersöker vad som görs inom precisionsmedicin i Sveriges regioner och vad som behövs för att metoderna ska komma till nytta i vården. Maria Schönnings, specialist på Karolinska institutet, har gjort kartläggningen.
– Jag har varit i kontakt med personer som jobbar med precisionsmedicin på olika sätt, berättar hon. Det har varit personer som jobbar inom beställarorganisationer, universitetssjukhus, universiteten, men också sådana som är engagerade i olika nationella sammanhang, som Genomic Medicine Sweden.
Stor nyfikenhet
Maria Schönnings har varit på jakt efter de som praktiskt arbetar inom området.
– Generellt har jag mötts av stor välvilja och nyfikenhet. Det finns ett intresse av att ta del av saker som man tror pågår någon annanstans. ”Åh, vad spännande! Det här vill jag se, för det här behöver vi mer utav.”
De Maria Schönnings pratat med har identifierat områden att arbeta vidare med, vilka utmaningar som finns och hur man kan byta erfarenheter mellan regionerna.
– Kunskapen om vad som händer i andra delar av landet skulle kunna öka. Man har fullt upp med att få saker och ting att fungera på hemmaplan. Att det behövs mer utbyte var en insikt som blev tydligare ju fler jag pratade med.
Viktigt med ledarskap för att införa precisionsmedicin
Det är ett viktigt område att fortsätta arbeta med, menar Maria Schönnings, och det är viktigt att några axlar ett ledarskap.
– När man nu börjar implementera precisionsmedicin på bred front, vad är det för utmaningar man ser kring finansiering och organisering? Det kommer säkert se olika ut i de olika regionerna. Det går inte att göra en ”one size fits all” på nationell nivå, utan man behöver bedriva ett regionalt utvecklingsarbete med erfarenhetsutbyte.
Många har lyft frågan om jämlik implementering, och statens och regionernas roll.
– Från regionerna lyfter man att det behövs någon slags nationell finansiering för att man ska mäkta med det här paradigmskiftet. Regionerna pekar på staten och staten pekar på regionerna. Det blir tydligt att den svenska modellen att organisera hälso- och sjukvård utmanas.
Stötta de goda krafterna!
Men det går att göra mycket inom det befintliga systemet, trots allt, även om ingen riktigt tagit på sig ledartröjan – än.
– Det behövs folk som räcker upp handen och tar sitt ansvar. De som kavlar upp ärmarna och gör det här i vardagen har inte riktigt tid att sitta och tänka på den svenska förvaltningsmodellen, utan de ser att patienterna behöver det här nu. ”Hur kan vi göra det bästa av den situation vi befinner oss i?” Jag tror att det handlar om att stötta de regionala initiativ som finns. Det är några få personer i Sverige som driver den här utvecklingen praktiskt i hälso- och sjukvården. Det är de som måste definiera vilket stöd de behöver, och sedan gäller det att se till att de får bättre förutsättningar för de har det tufft i dag. Stötta de goda krafterna som driver utveckling!
Kartläggningen har resulterat i en rapport som ska ingå som underlag till den slutrapport som Samverkansgruppen för hälsa och life science arbetsgrupp om precisionsmedicin gör. Den kommer senare i år.