swelife atmps logo

Tydliga satsningar på hälso- och sjukvården behövs för ledarskap inom avancerade cell- och genterapier

I dagarna lämnar projektet Swelife ATMP in sin sista delrapport, och därmed är detta fyråriga projekt som syftar till att stärka avancerade cell- och genterapier, ATMP, i Sverige i mål. Vi har pratat med projektledare Kristina Kannisto och kommunikatör Heather Main om lärdomar från projektet – lärdomar som många andra projekt kan ha nytta av.

Satsningen på Swelife ATMP och centrumbildningen CAMP (Centre for Advanced Medical Products) kom ungefär samtidigt 2017, och man beslöt att samordna projektorganisationen. Kristina Kannisto blev projektledare och den australiensiska forskaren Heather Main anställdes för att bygga upp kommunikationen för projekten. CAMP och Swelife ATMP har sedan – med hjälp av en innovationsmiljösatsning inom programmet Visionsdriven hälsa – blivit ATMP Sweden, ett paraplynätverk för fler satsningar inom området.

Tydliga satsningar på hälso- och sjukvården behövs för ledarskap inom avancerade cell- och genterapier
Kristina Kannisto

Samverkan med CAMP och dess noder var helt avgörande för att få hela kedjan med forskningsprojekt, tillverkning, behov utifrån produkt-case till samverkan och systemutveckling, menar Kristina Kannisto.

“Men när jag tittar tillbaka kring CAMP fanns det ingen strategi eller avsatt finansiering kring kommunikation eller bredare nätverkande, och det har Swelife ATMP kompletterat med”, säger hon. “Hade vi bara haft CAMP hade vi inte fått den här synligheten och då hade vi inte kommit vidare i tankarna att skapa ett ATMP Sweden. Utan Swelife ATMP hade det inte blivit ett ATMP Sweden.”

Inom projektet har man arbetat strategiskt med kommunikation, och ett av de viktigaste verktygen har varit en årlig konferens. Projektet har aktivt verkat för att öka kunskapen om ATMP i Sverige och att skapa ett community som sträcker sig utanför projektet och de närmaste.

“Öppenhet, transparens, kommunikation, synlighet, nätverk är det Swelife ATMP bidragit till”, säger Kristina Kannisto. “Sedan har det kommit specifika resultat ut ur projektet också.”

Mer om själva projektet Swelife ATMP och slutrapporter hittar du på ATMP Swedens hemsida.

Viktigt med ledarskap och ansvar

Både Kristina Kannisto och Heather Main reflekterar över att de i början av projektet behövde skapa ett mandat att prata om fältet som helhet, och att det då var extra viktigt med ett tydligt ledarskap och ansvarstagande. Något som skapat en förändring.

“Man fick inte vara överallt och komma med förslag, utan då blev det lite jobbigt”, säger Kristina Kannisto. “Genom Swelife ATMP har både jag och Heather vridit och skruvat på hur man arbetar med saker för att det ska bli mer inkluderande och mer action i det hela.”

Kanske handlar det om rädsla, resonerar de.

“Om folk är rädda för att göra fel saker, gå utanför sitt område och leva utanför boxen så blir det inte så mycket konkurrenskraft och kreativitet”, säger Kristina Kannisto. “Jag tror att det är det som Heather kompletterat grupperingarna med genom att vara på ett annat sätt, utanför boxen. Nu har vi nått ett läge där jag tror att många ser ett värde i det.”

Vi var en bra pairing för att göra något bra. Sedan kan de ha varit lite mer oväntat, men fortfarande bra!

“Vi har jobbat jättebra tillsammans”, säger Heather Main. “Du jobbar på ett sätt med planering, tydligt syfte och uppföljning, och jag kan vara lite överallt. Vi var en bra pairing för att göra något bra. Sedan kan det ha varit lite mer oväntat, men fortfarande bra!”

Vilket värde skapar projektet?

heather main
Heather Main.

Ett medskick är att arbeta med gemensamma målbilder och visioner för fältet som helhet – inte låsa in sig vid sitt eget projekts horisont.

“Det är inte projektet som är det viktiga – utan projektets effekter, vad det blir sedan”, säger Kristina Kannisto. “Hur leveranser och resultat används. Vad skapar det för värde?”

Ett projekt kan leverera perfekt enligt sin projektplan, utan att det skapar långsiktigt värde. För att kunna skapa värde kan ett sätt vara att våga ”kliva utanför boxen” när det gäller teamsammansättning och att ta in fler perspektiv.

“Det är exakt samma sak med patient-närstående-perspektivet. Det är inte så mycket organisatoriska eller strukturella svårigheter – de finns också, exempelvis hur ska man ersätta finansiellt, hur ska man organisatoriskt få in de här positionerna – men den allra största stoppklossen är att folk är rädda för att man ska bli tvingad att jobba på ett annat sätt än man är van vid, och då blir det jobbigt. Då ger man upp. Man är rädd för konflikten som uppstår.”

Flexibel konstruktion

Swelife ATMP-projektet var konstruerat med relativt stor flexibilitet, och det fanns utrymme för utforskande. Detta kunde uppfattas som att det inte fanns något krav på leverans – att det handlade om fritt forskande – och det kunde uppstå en del konflikter när det visade sig att det inte var så.

“Jag tror att det är det som är svårt när man är en traditionellt styrd projektledare, för då vill man att planen ska vara lagd när man tar vid som projektledare”, säger Kristina Kannisto. “Här krävdes lite mer ett öppet fiskande först för att hitta synergierna och skapa grupperingarna som kunde komma fram till vad som var värt att göra inom området, vad det var som saknades.”

Här krävdes lite mer ett öppet fiskande först för att hitta synergierna.

Det första året av projektet gick åt till det som man kanske annars hade lagt i en förstudie. Vinnova godkände till en början ett mindre bidrag för första året. Förlängning och mer pengar fick vi först när projektet presenterat en övergripande projektplan, och i denna skrev de in att systemutvecklingsprojekten skulle formas över tid. Flexibiliteten det gav var en stor bonus i projektet, menar Kristina Kannisto:

“I vanliga fall gör man en förstudie och så lägger man en projektplan baserat på förstudiearbetet och genomför projektet. Det är väldigt traditionellt projektarbete. Många blir alldeles för projektstyrda redan i förstudien. Man genomför förstudien som ett regelrätt projekt och är inte tillräckligt öppen och inkluderande för vad som egentligen behövs, utan man har redan en idé om vad man vill göra och inom vilka ramar. Skriver man sedan en väldigt detaljerad och låst projektplan som är svår att rucka på blir flexibiliteten lidande. Det är lite det vi vänt på i Swelife ATMP. Sedan kan inte jag säga att det alltid var så beräknat, det är en balansgång och man behöver både struktur och flexibilitet.”

Viktigt få in nya aktörer för innovationens skull

Genom Vinnova och innovationsmiljösatsningen kunde Kristina Kannisto gå ett centrumledarprogram och en innovationsledningskurs, något hon har haft nytta av, inte minst för att bena ut vad som utgör systeminnovation. Hon återkommer till vikten av att få in nya aktörer, medarbetare och perspektiv för att innovera.

“Projekt har sin roll i systeminnovation, men man måste tänka om lite vad gäller perspektiv, öppet ledarskap och idégenerering”, säger hon. “Det måste vara mer bredare och organisation- och sektorsöverskridande. Man måste jobba med att hämta in många aspekter på ett problem och en utmaning. Det räcker inte att bara the usual suspects.”

Det gäller att bjuda in fler.

“Ska du processutveckla en produkt, ja, då tar du traditionellt ett företag och en forskare. Här kanske du behöver ha samhälle, patienter, närstående, politiker, regioner, allas perspektiv på vad är egentligen utmaningen. Och forskarna och företagen – de utesluts ju inte, utan är fortfarande en del, men det vidgas.”

Eftersom man arbetar med så olika grupper av människor i systeminnovation, är det inte ovanligt med kulturkrockar.

“Eftersom man arbetar med så olika grupper av människor i systeminnovation, är det inte ovanligt med kulturkrockar. Logiken mellan olika yrkesgrupper kan kollidera, exempelvis forskarens som vill använda finansiering för fri forskning och finansiärens som vill ha en tydlig leverans. Finessen är att använda de olika gruppernas styrkor.Om man tar in nya människor måste man jobba tillsammans och hitta på något”, säger Heather Main. “Man gör det på ett mer forskningsliknande sätt: du vet inte vad svaret är, du börjar inte med svaret.”

“Det är lite det som är poängen att ska man jobba med systeminnovation som vi ju faktiskt jobbat mycket med inom Swelife ATMP”, säger Kristina Kannisto. “Jag skiljer på produktinnovation och systeminnovation. Jag tror att fler skulle behöva göra den distinktionen, att veta vad det är man håller på att innovera. Många pratar om systeminnovation men det de egentligen gör är produktinnovation. De förstår inte att det är olika typer av innovativa processer.”

Rätt personer på plats skapar grund för missionsdrivet

“Att arbeta missions- och visionsdrivet inom ett fält är luddigt för många, och en del förstår inte ens att det är det de gör”, säger Kristina Kannisto. “Många säger att de gör det men gör det inte. Man kan använda ordet men om det inte är det man egentligen gör så får det inte några effekter. Det är väldigt mycket upp till de enskilda individerna att bestämma sig för att ta den jobbiga vägen. Att inte bara välja de enkla, kända vägarna hela tiden. Det är lätt att det är riskabelt att satsa på det som är lite luddigt som inte har en har en fast projektplan från början men jag tror att de projekten får mer utväxling om rätt personer är på plats. Om rätt personer får arbeta missions- och visionsdrivet, som vi gör i innovationsmiljöerna, så tror jag att det kan vara väldigt gynnsamt.

Det är mycket upp till de enskilda individerna att bestämma sig för att ta den jobbiga vägen. Att inte bara välja de enkla, kända vägarna hela tiden.

Det förhållningssättet har de också haft kring den årliga konferensen. I stället för att göra likadant år efter år, har konceptet utvecklats. Heather Main har, som anställd kommunikatör, haft tid och möjlighet att verkligen undersöka vem som kan vara relevanta talare och hur upplägget kan bli mer intressant för fler. Det blev inte något som skulle hinnas med på någon slags ledig tid, utan hon kunde fokusera.

Swelife ATMP konferens
Den första konferensen hölls i Lund.

“Det är något vi lärt oss: att kommunikations- och nätverksarbete är mer resurskrävande än man tror”, säger Kristina Kannisto. Budgeterar man inte för det så blir det typiskt sådant fluff-fluff som folk ska göra vid sidan om. ‘Så ska du hålla lite i kommunikationen också’.”

Kommunikatören anställdes av Karolinska Centrum för Cellterapi KCC, där Kristina Kannisto arbetade, och det krävdes motfinansiering från andra parter.

“Det blir också en lojalitetsgrej”, säger Kristina Kannisto. “Vi tar pengarna för att anställa någon från oss och så ska ni alla andra bara medfinansiera och ”ge” kostnader. Det är också en ganska svår diskussion. Jag kommer ihåg i början av projektet att jag satt och svettades: Hur ska vi lägga fram det här? Men folk ställde upp på det. Sedan i efterhand ser jag att inte alla levererat medfinansierings- eller bidragsmässigt till kommunikationen, för jag tror inte att de fattade vad det skulle innebära. Däremot tror jag att alla nu är enormt glada över att vi gjorde som vi gjorde.”

Mer om kommunikationen i projektet kan du läsa här.

Styrka i teamet

Projektet har varit tufft ibland. Alla vill ju som bekant ha förändring, men kanske inte alltid förändras …

“Jag tror att det varit en styrka att vi haft varandra”, säger Kristina Kannisto. “För då har jag kunnat säga: Det där, va? Och då har Heather kunnat svara att, ja, det där är jättedumt. Stödet till varandra har varit viktigt. Det har krävt mycket jobb, tid och tankekraft. Det är ett projekt som man blir trött av mentalt, för det är många delar att sy ihop, och det är olika konflikter som uppstår. Det är i sin natur att det blir så. Det är mycket jobbigare att jobba med komplexa sammanhang och dra in många perspektiv. Det är ju därför folk inte gör det. Det är jobbigt!”

“Om du bara gör det vid sidan av då måste du inte ta fullt ansvar”, säger Heather Main. “Men vi som var avlönade för detta var tvungna att se till att det skulle hända.”

Men vad är det som behövs för att avancerade cell- och genterapier verkligen ska hända i Sverige? En storsatsning på vården, menar Kristina Kannisto.

Det är där det börjar. Runt patienten.

“Sverige kommer aldrig att kunna bli världsledande inom avancerat terapi om vi inte gör tydliga satsningar i hälso- och sjukvården också”, säger hon. “Man kan ha hur mycket projekt som Kliniska Studier Sverige, CAMP och ATMP Sweden som helst – men finns det inga resurser i vården kommer vi aldrig kunna göra kliniska prövningar. Det spelar ingen roll hur många checklistor eller noder Kliniska Studier Sverige har skapat, hur mycket Biobank Sverige stretar på – det blir ingenting om det inte finns resurser i vården. Det är där det börjar. Runt patienten.”

Mer läsning

Mer om delprojektet som handlade om affärsmodeller och hälsoekonomi kan du läsa här.

Om hur ett mindre företag upplevde nätverkskapandet i delprojektet om hälsoekonomi.

Publikationer från ATMP Sweden